Anmärkningsförklaringar vid vattenanalys

Här hittar du samtliga anmärkningsförklaringar som kan uppkomma vid en vattenanalys.

Mikroorganismer

Mikroorganismer eller heterotrofa bakterier ger en uppfattning om det totala bakterieinnehållet i vattnet. Förhöjda värden kan bero på in läckande ytvatten och/eller på otillräcklig vattenomsättning. I nya brunnar är det inte ovanligt med ett högt antal heterotrofa bakterier men antalet brukar sjunka efter någon tids användning.

Koliforma bakterier

Koliforma bakterier förekommer i tarmkanalen hos djur och människor men finns också naturligt i jord och vatten. Brunnar anlagda i sprickigt berg eller genomsläppliga jordlager kan förorenas via otäta brunnsväggar.

Escherichia coli (e.coli)

E.coli finns normalt i tarmkanalen hos människor och varmblodiga djur. Förekomst av denna bakterie i vattnet tyder på påverkan från avlopp, gödsel eller liknande. Om E. coli påvisas kan man inte utesluta förekomst av sjukdomsframkallande bakterier och/eller virus.

Mikrosvamp

Avser summan av jäst- och mögelsvamp. Mögel korreleras i första hand till lukt- och smakproblem men kan även indikera risk för överkänslighets reaktioner. Jästsvamp orsakar sällan något annat än tekniska problem. Gränsvärden saknas för brunnsvatten.

Färgtal

Ett vattens färg orsakas vanligen av multnande växtdelar, humusämnen, eller av järn. Höga manganhalter kan medföra gråsvart vatten. Färgat vatten innebär ingen hälsorisk men ger det ett mindre tilltalande utseende. Färgtalet bör helst vara under 30.

Grumlighet

Grumlighet kan utgöras av synliga partiklar eller opalescens d.v.s. mycket små partiklar som ger vattnet en viss "mjölkighet". Orsaken till grumligheten är i de flesta fall järnföreningar eller leror. Grumligheten kan också tyda på att brunnen är otät.

Lukt

Vattnets lukt har ofta naturliga orsaker till exempel jord, mossa, lera eller sjövatten. Järnförekomst kan ge upphov till lukt som vid höga halter ibland blir direkt motbjudande och brukar liknas vid lukten från rotfrukter eller stall. Ett vanligt luktproblem, i framför allt djupborrade brunnar, är förekomst av svavelväte som påminner om lukten från ruttna ägg.

Konduktivitet

Konduktiviteten är ett mått på vattnets elektriska ledningsförmåga och stiger med ökad salthalt. Ledningsförmågan är i regel mindre än 100 mS/m. Lägre konduktivitet är vanligt i grävda brunnar.

pH

pH-värdet visar balansen mellan vattnets sura och basiska beståndsdelar. pH-värdet är i allmänhet mellan 6 och 8. Värden under 7 kan innebära risk för korrosionsskador på rörledningar av metall. Lågt pH ökar risken för utlösning av metaller ur ledningssystemet. Det är därför viktigt att spola ur ledningarna på morgonen när vattnet stått stilla under natten. Vissa vattenfilter kan ge upphov till högt pH.

Oxygenförbrukning, COD (Mn)

Analys ger ett mått på vattnets halt av organiska ämnen. Dessa består vanligen av multnande växtdelar, det vill säga humus. Dessa ämnen kan påverka färg, lukt och smak. Hög halt kan tyda på att brunnen påverkas av ytvatten eller föroreningar. Halten bör vara mindre än 8 mg/l.

Totalhårdhet - kalcium, magnesium &  kalk i vatten

Totalhårdheten anger summan av kalcium, magnesium & kalk i vatten. Vatten med låg totalhårdhet kallas mjuka och vatten med hög totalhårdhet det vill säga hög grad utav kalcium, kalk och magnesum kallas hårda. Mjukt vatten innebär risk för metallangrepp medan vatten med hårdhet högre än 100 mg/l innebär risk för utfällningar i kärl och ledningar och skador på textilier vid tvätt. I de flesta fall så anses 15 °dh vara gränsvärdet.

  Kalcium och Magnesium °dH (Tyska hårdhetsgrader)
     
Mycket mjukt 0-15 0-2,1
Mjukt 16-35 2,2-4,9
Medelhårt 36-70 5,0-9,8 
Hårt 71-150 9,9-21 
Mycket hårt >150   >21

Alkalinitet

Alkalinitet är ett mått på vattnets buffrande förmåga d.v.s. vattnets förmåga att motstå försurning. Tillsammans med pH och hårdhet har alkaliniteten betydelse för vattnets metallangripande egenskaper. Alkaliniteten bör vara högre än 60 mg/l.

Järn

Järn är vanligt i grundvatten och kan ge upphov till utfällningar, missfärgningar och smak. Järnhalten bör vara under 0.50 mg/l. Problem vid järn i vatten kan dock uppstå vid såväl lägre som vid högre halter. Förekomst av järn medför ingen hälsorisk, men kan ge missfärgning av tvätt och sanitetsporslin, samt igensatta ledningar. Halten efter luftning och filtrering visar om järnet kan reduceras med enklare filterutrustning.

Mangan

Mangan förekommer också ofta i grundvatten och ger i huvudsak samma problem som järn. Mangan kan ge beläggningar i ledningar som när de lossnar ger missfärgat gråsvart vatten. Manganhalten bör vara lägre än 0.30 mg/l.

Nitritkväve (nitritnitrogen)

Halter över 0.005 mg/l kan bero på förorening från avloppsvatten eller gödsel men kan också bildas naturligt i framför allt djupborrade brunnar. Vatten med halter över 0.05 mg/l skall inte ges till barn under ett års ålder. Vatten med halter över 0.30 mg/l är otjänligt av hälsomässiga skäl. 

Nitratkväve (nitratnitrogen)

Halter över 5 mg/l är anmärkningsvärda och kan orsakas av avlopp eller gödslad mark. När halten överstiger
10 mg/l skall vattnet inte ges till barn under ett års ålder.

Klorid

Höga kloridhalter förekommer vid in läckage av saltvatten och i "relikt havsvatten" som kan påträffas i djupborrade brunnar. Kloridhalter över 100 mg/l kan påskynda korrosionsangrepp. Halter över 300 mg/l kan ge salt smak.

Fluorid

Fluoridhalter mellan 0.8-1.2 mg/l har kariesförebyggande effekt. Högre fluoridhalter innebär risk för missfärgning av tandemalj. Detta gör att endast begränsade mängder sådant vatten bör ges till mindre barn. Vatten med fluoridhalt över 6 mg/l är otjänligt för matlagning och dryck.

Radon

Radon förekommer naturligt i grundvatten och höga halter kan påträffas i främst djupborrade brunnar. Förtäring av radonhaltigt vatten kan medföra hälsorisk särskilt för små barn. Radonhalten bör understiga 100 Bq/l. Vatten med halter över 500 Bq/l bör avluftas genom kokning eller vispas kraftigt innan det ges till barn under 5 års ålder. Överstiger radonhalten 1000 Bq/l bedöms vattnet som otjänligt av hälsomässiga skäl. 

Koppar

Genom korrosion kan koppar utlösas ur ledningar vilket ofta har samband med lågt pH. Kopparhalten bör understiga 0.20 mg/l efter ordentlig spolning. Koppar kan orsaka gröna utfällningar på sanitetsporslin och ibland grönfärgning av ljust hår. Höga halter (över 2 mg/l) kan ha hälsovådliga effekter. För att undvika koppar är det viktigt att spola ur vatten som varit stillastående i ledningar under längre tid. Varmvatten kan ha höga kopparhalter och skall inte användas till matlagning.

Arsenik

Arsenik kan förekomma naturligt i bergborrade brunnar eller som förorening från fabriker. Vid långvarigt intag av vatten med hög arsenikhalt ökar risken för cancersjukdomar. Vatten med en arsenikhalt på 10 µg/l eller mer bedöms som otjänligt av hälsomässiga skäl. 

Uran

Uran förekommer naturligt i Sveriges berggrund och kan därmed också finnas i dricksvattnet. Att dricka uranhaltigt vatten kan vara en hälsorisk på grund av uranets kemiska egenskaper. Uranhalter över 30 µg/l bör ej drickas enligt rekommendationer från livsmedelsverket och socialstyrelsen. Långvarigt intag av vatten med uran i påverkar njurfunktionen negativt. Det är de kemiska egenskaperna och inte dess strålning som är farligt.